Sven-Erik Jönsson, När och fjärran

Sven-Erik Jönsson, amatörfotograf (amatör, lat. substantiv amator, ”en som älskar”)

Jag tror att mitt livs första fotografi var taget 1969, som åttaåring, med en lådkamera som laddades med 120-film. Efter det kom Instamatic 104, med ”flashcub”. Sedan har olika kameror och format avlöst varandra.

Med min första systemkamera blev det diabilder i färg och en spänd väntan på att plastlådan med ramade Kodachrome 64 skulle komma hem med posten. Diabilderna kompletterades med svart-vit film och fyra olika mörkrum.

Det första mörkrumment byggdes på vinden hemma och det andra i en källare på EFS-kyrkan i Östersund. Det tredje var beläget på flygflottiljen F4, där jag gjorde lumpen som fotobiträde (en fantastisk tid!). Det sista mörkrummet var några våningar upp i ”ÖP-huset” där jag hoppade in några gånger som fotograf.

Dessa mörkrum var i olika storlekar men med samma doft av framkallningsvätskor. När ljuset släcktes och de röda/gula lamporna tändes försvann tiden. Händer och pjattar styrde ljuset på fotopapperet som sedan förvandlades framför ögonen, magiskt! Jag fick erbjudande om jobb som fotograf som 22-åring, men tackade nej, kommer faktiskt inte ihåg varför. I stället blev det utbildning som ledde mig fram till prästyrket.

Efter ett långt uppehåll är jag tillbaka i att fotografera mer medvetet, där jag vill att motiven förmedlar olika känslor. Motiven är väldigt olika, som utställningen visar. Jag pendlar mellan landskap, arkitektur och ”street photo”. Motiven ligger i allt som omfamnar oss, ljuset, linjer, kontraster, möten mellan människor. Att se det vackra i det vardagliga och enkla är en känsla jag vill förmedla, att stanna upp och reflektera.

Fotografer som inspirerat mig är Ansel Adams, Christer Strömholm och Marcus Cederberg.

Utställningen har temat ”När och fjärran”. Ljus och form, struktur och skuggor finns överallt, i stort och smått, i Undersåker, Kairo och New York. Människans närvaro i, och relation till en plats är spännande och väcker frågor som betraktaren själv får söka svar på. Med denna utställning återvänder jag till svartvitt. Mörkrummet är idag bildhanteringsprogrammet Adobe Lightroom Classic. Bilderna kan vara beskurna samt att ljus och kontrast har redigerats. Fotografierna är utskrivna med Epson SC P-900 på Hahnemühle FineArt Baryta 325g, ett kraftigt papper med fin ytbeläggning och djup svärta.

Välkommen att ta del av de bilder jag känner starkt för just nu.