Niklas Blindh. Porträtt av en hotad kultur

Niklas Blindh, född 1981, är uppväxt i Funäsdalen. Till uppväxtmiljön hör
också sommarvistet Ljungris norr om ljungdalen.
Blindh började teckna tidigt, så långt tillbaka han kan minnas. Skolan följdes
av skidgymnasiet i järpen och juniorlandslaget i alpin utförsåkning, men en
knäskada kom att hindra en vidare idrottskarriär. När Niklas var 22 år startade
han sitt eget renskötselföretag inom Handölsdalens sameby. Det var under
de här åren han började hitta tillbaka till konsten via slöjden – och upptäckte
måleriet. Han säger att han inte säkert vet vad som ledde banan in på ett
konstnärskap. ” Jag fick tag i akrylfärger och duk, men hade aldrig prövat att
måla på det sättet tidigare”. Han började dock arbeta målmedvetet för att
bemästra tekniken och utvecklades snabbt, han har idag en egen ateljé i
Funäsdalen.
Niklas presenterade sig själv en gång i media så här; ”Jag är en renskötande
same från Funäsdalen som sedan tio år funnit ett fint eller kanske snarare
bekvämt sätt att uttrycka mig på. Jag får genom pennan och penseln ur mig i
stort sett allt det jag samlar på mig i renskötseln, det i den direkta renskogen
men även allt det som kanske är tyngre, allt det som gins bakom det
romantiska sceneriet.”
Strävan att kombinera det abstrakta med det naturalistiska, en politisk
medvenhet och ett drag av street-art skapar ett både individuellt och
samtida uttryck. Han är glad gör de positiva reaktionerna på hur han med en
modern ingång närmat sig det samiska. ”Det var någon som i en artikel skrev
att jag tog den samiska konsten in i 2010-talet, något som inte bara kändes
􀃶nt utan något som jag gärna skriver under på.” Han har vid det här laget
ställt ut ett flertal gånger både i Sverige och Norge och bland annat tilldelats
Härjedalens kommuns kulturstipendium samt Nils Thomasson-stipendiet.

”Tecknandet har ju alltid varit det stora inom den samiska bildkonsten”
säger han, men saknar ett sammanhang för just samiskt måleri, som idag
lider brist på en mer framträdande plats i Sverige. Kanske i kontrast till den
traditionella och nyskapande slöjden.
Niklas Blindh är också själv en driven tecknare av renens anatomi och
rörelser, något han menar är ofrånkomligt när man lever så nära ett djur
man älskar och som formar ens identitet. Han fascinerades tidigt av Johan
Tiréns skicklighet när det gäller att skapa verklighetstrogna återgivningar
av landskap och djur, men även när det gällde Tiréns förmåga att skildra de
svåra och mer otäcka inslagen i det samiska livet. Blindh säger sig dock för
egen del eftersträva naturalism ”till en viss gräns” och att han vill ha en
egen twist på de renar och miljöer han skildrar. ”Det natursköna kommer
långt bak, den känslan man får av en rent bildskön upplevelse kan ingen
pensel återskapa. Det 􀃸era sådana bildsköna händelser skapar tillsammans,
kan däremot bli intressant i mina ögon.”
Konstnären och renskötaren Niklas Blindh är för att sammanfatta inte långt
skilda åt. ”Renen finns i ryggraden och huvudet var jag än är och det har
ändå blivit så att konsten kan överlappa det där livet ganska fint. Så fort jag
har lite fritid från skogen, så antingen – slåss eller kramar de känslorna om
varandra – i mitt huvud och kräver att få komma ut på ett eller annat sätt.”
De ibland tunga tankarna och reflexionerna från vardagen som renskötare
kommer till uttryck i bilderna. Hoten mot naturen och rennäringen lägger
en mörk skugga över många av målningarna. Men här finns också många
stråk av styrka, framtidstro och färg – kulörer som ibland knyter an till den
samiska traditionen, ibland till jordfärger och naturens egna. ”För en
renskötare är renen i fokus hela tiden. Du gör allt för renen och för mig blir
den oundviklig när jag målar. Och det att vara renskötare, det är ett bra liv,
slitsamt som satan och minst lika bra!”